Välkommen till
Everödsbygdens församling

Startsida
Aktuellt
Här når du oss
Everöds kyrka
Ö Sönnarslövs kyrka
Lyngsjö kyrka
Gudstjänster

Musik
Dop
Konfirmation
Vigsel
Barn
Kyrkogårdsförvaltning
Tisdagsträff
Torsdagscafé
Kyrkofullmäktige
Kyrkoråd

24 januari 2012

Everöds sockenförening
Fornminne och medeltid
Kyrkan och prästerna
Lantbruk o jordreform
Sockenstämma, kommun
Föreningslivet
Industri och näringsliv
Järnvägar, transporter
Skola och lärare
Min uppväxt
Foto

 

Klicka på länken nedan och du kommer att se våra kyrkor ur ett lite annorlunda perspektiv 

http://www..kgmedia.se/kunder/everod/phpsida/index.php http://www.kgmedia.se/kunder/everod/phpsida/kyrka2.php http://www.kgmedia.se/kunder/everod/phpsida/kyrka4.php

Nu finns det ett tydligt önskemål från Everödsbygdens och Degeberga församlingar att gå samman till en församling. Det finns visserligen ett riktmärke att följa, men kvar finns att lösa de problem vi hittar på vägen. Kan vi det, kan vi också glädjas över alla de lösningar vi finner på vår vandring och då kan resan mot en sammanslagning bli riktigt spännande.

 

Gunilla läser "Tomten" av Viktor Rydberg

Personalen önskar Er alla en riktigt God och Välsignad jul!

 

Några bilder från friluftsgudstjänsten i Maltesholms vackra park. Bilderna är tagna av Ann-Britt & Åke Nyholm

 


Gudstjänst vid Lyngsjö sjö Kristi himmelsfärds dag

Konfirmander övar sjöräddning i Yngsjö

 


Bild från Vattenriket  

 

Församlingsbladet.
Under år 2011 kommer vart och ett av församlingsbladen att innehålla ett kyrkoårsanknutet tema. Vi börjar med temat fastan, som inleds med askonsdagen. Mer om fastan, en av de viktigare höjdpunkterna i kristen tradition, kan du läsa om i det här numret av vårt församlingsblad.
Nummer två kommer till största delen att handla om påsken i judisk och kristen tradition.
Tredje numret tar upp trefaldighetstemat, en period av växt och mognad, precis som i naturen.
I nummer fyra sluts cirkeln, vi går ännu en gång in i advent - och jultiden.
Livets hjul snurrar obevekligt vidare varv efter varv i en allt snabbare och snabbare fart.

   

Fastlagsris                           Akrylmålningar gjorda av årets konfirmander                 Glada musiker


Trefaldighetstiden
Denna tid är kyrkoårets "vardag" Den liturgiska färgen är grön - vardagsfärgen i kyrkans sammanhang men det är också växandets färg.

Trefaldighetstiden infaller under sommarhalvåret, grönskans, växandet och mognadens tid. Detta är också det som texter och teman under denna del av kyrkoåret handlar om - hur det egna livet med Gud behöver tid för att växa och mogna.
 
Texter och teman handlar om dopet, om medmänniskan, om andlig klarsyn och mycket mer. Hela ansatsen för denna kyrkoårstid är just Gud som treenig.
Vad betyder det?
Ett sätt att närma sig en förklaring är att säga att Gud är både En och Tre, samtidigt. Vi tror på en Gud, som är Fader, Son och Helig Ande. En och Tre. En konstig tanke! Och det är bra! För vi behöver påminnas om att Gud inte kan fångas in i våra sätt att beskriva Gud. Och ändå behöver vi i församlingens mitt, träffas för att dela tankar och erfarenhet av ett liv tillsammans med just Gud.

Trefaldighetstiden inleds med Heliga Trefaldighets dag och avslutas först i och med Domssöndagen, kyrkoårets sista helgdag. De olika söndagarnas teman lyfter fram olika sidor i det kristna livet med händelser ur Jesu liv som exempel.


Heliga Trefaldighets dag

På Heliga trefaldighets dag firas Treenigheten. Fram till denna dag har kyrkan firat tre stora högtider: jul (Faderns inkarnation), påsk (Sonens uppståndelse) och pingst (Anden som gav kraft åt lärjungarna). Fadern, Sonen och Anden ingår i den heliga/himmelska Treenigheten.

Den äldsta symbolen för treenigheten är Handen (Gud), Lammet (Kristus) och Duvan (Anden). Det finns också en jordisk treenighet: Josef, Maria och Jesusbarnet . I Gamla testamentet består treenigheten av de tre män som besökte Abraham (1 Mos 18). Heliga trefaldighets dag följs av en rad trefaldighetsdagar, som har olika gudstjänstteman.

 

Johannes Döparens dag, "Midsommardagen"

I den svenska traditionen kom Johannes Döparens dag att sammanfalla med Midsommardagen. Enligt Johannes döparen var Jesus "Guds lamm" som offrades för att människorna skulle få syndernas förlåtelse. I kyrkan är lammet denna dag symbol för både frälsningen samt djuren och naturen.

På 1700-talet var midsommardagen en dag då man strödde blommor på gravarna. Det har också funnits en tradition att gå ut och fiska på midsommardagen, årets första metaredag. En annan sed var att plocka en midsommarbukett med vissa sorters blommor i ett visst antal för att kunna se med vem man skulle gifta sig.

 

Apostladagen

Ursprungligen firades denna dag till apostlarna Paulus och Petrus minne. Temat lyfter fram det kristna lärjungaskapet i apostlarnas efterföljd, att vi som lever idag står i samma tradition som de första lärjungarna gjorde och har samma ansvar och uppgifter som de.

 

Kristi förklaringsdag

Är en härlighetsdag, då Kristus som konung står i centrum. Texterna berättar om hur Jesus på förklaringsberget förvandlades i lärjungarnas åsyn och Guds härlighet blev synlig i honom.

 

Den helige Mikaels dag
Firas med "Änglarna" som tema. Gudstjänsten med dess nattvard är vårt sätt att delta i den himmelska gudstjänsten. Änglarna och människor av alla generationer är närvarande inför Guds ansikte. Som en bild för detta är altarringen framme i kyrkan endast halv - den fortsätter symboliskt sett på andra sidan, i himlen.


Tacksägelsedagen

Tacksamhet till Gud är en form av tillbedjan, därför är dagens tema temat lovsång. Det finns oändligt många ämnen för tacksamhet och lovsång för en människa, detta riktas till Gud. Tacksamheten över årets skörd är också något som kommer fram som en del av temat.

 

 

Påsken i judendomen
Påsk är en viktig årlig återkommande högtid under det kristna kyrkoåret. Påsken är till sin natur, både genom händelser och tidpunkten när den infaller, kopplad till en viktig judisk högtid pesach (hebreiska: "פֶּסַח"), vilket betyder "passera" eller "gå förbi", men som ibland även benämns som den judiska påsken.
Högtiden hålls som en hågkomst över uttåget ur Egypten (ca 1500-talet f.Kr.), den natt då påsklammet slaktades och dödsängeln skonade Israels folk. Ända fram till templets fall år 70 e.Kr. slaktade man lamm i Jerusalems tempel, och dessa åts under en nattlig måltid. Idag har dock påsklammet ersatts med den så kallade seder-måltiden, där de olika rätterna har symbolisk betydelse och där den yngste sonen ställer frågor om högtiden som fadern besvarar.

Påsken i kristendomen
Inom kristendomen firas påsken till minne av Jesus från Nasarets död och uppståndelse, samt hans tal, ett firande som utsträckes till en hel vecka, den så kallade stilla veckan vilken börjar med palmsöndagen, med dymmelonsdagen, skärtorsdagen och långfredagen som hållpunkter, tills att den avslutas med påskdagen.
Den viktigaste gudstjänsten är av tradition påsknattens, då också dop eller doplöftesförnyelse kan äga rum; den har återinförts i den Romersk-katolska kyrkan och i många andra kyrkor under 1900-talet.
Gudstjänsterna under påsken innehåller det liturgiska firandet av den kristna övertygelsen att den historiska gestalten Jesus från Nasaret är identisk med Jesus Kristus, mänsklighetens frälsare som efter döden på korset uppstått från de döda. Denna övertygelse är en gemensam och grundläggande bas i trossystemet för de rörelser som bekänner sig till Kristus och till kristendomen.

Jesu uppståndelse
Centrum i tron, och för den absoluta majoriteten av alla troende kristna, en vital händelse som, enligt Nya Testamentet, ägde rum på påskdagens morgon; sannolikt runt år 30.
Uppståndelsen omges av många frågor. I sig själv beskrivs den ingenstans i Nya testamentet; det finns inga vittnen till uppståndelsen (uppståndelseberättelserna finns i Matt. 28; Mark. 16; Luk. 24; Joh. 20-21; Apg. 1:1-11; samt 1 Kor. 15:3-8). I Matteusevangeliet skildras öppnandet av graven på ett dramatiskt vis, men Kristus verkar redan vara uppstånden. Vad som däremot omnämns är den tomma graven, och det sägs också att de som låg bakom Jesu avrättning lät sprida ut ett rykte om att hans lärjungar hade stulit kroppen (Matt. 28:11-15). Detta kan betraktas som ett indirekt bevis för att graven faktiskt var tom. I och med korsfästelsen och gravläggningen lämnar vi dock det smala spår som den historiska forskningen har kunnat röja. Markusevangeliet, som är det äldsta, slutar abrupt med att kvinnorna flyr från den tomma graven i skräck, utan att förstå (det därpå följande stycket är ett något senare tillägg). Enligt evangelierna och epistlarna lär Jesus sedan ha visat sig för ett ganska stort antal människor, av vilka de flesta var tidigare lärjungar. Uppståndelsen faller alltså helt inom trons område och det följande är en kort redogörelse för Kristi uppståndelses betydelse och innebörd i den kristna tron.

Aposteln Paulus
Det är Paulus som först talar om den uppståndne Kristus (breven skrevs före evangelierna). Han nämner inte den tomma graven, och hans infallsvinkel förefaller mera renodlat andlig. Evangelierna beskriver en gestalt av ”kött och ben” (Luk. 24:39) som själv ber om något att äta (och äter det) och som Thomas kan vidröra (Joh. 20:27, Luk. 24:41-43), men ändå inte verkar vara underkastad naturlagarna. Motsättningen mellan Paulus Uppståndne och evangeliernas är emellertid skenbar. Paulus understryker klart och tydligt att den uppståndne Kristus har blivit mött och sedd av en mängd personer, av vilka de flesta fortfarande var vid liv och kunde tillfrågas när han skrev det (1 Kor. 15:6); och evangeliernas Uppståndne kommer och går på ett oförklarligt vis, känns igen eller förefaller okänd, rör sig efter andra lagar (jmfr Joh. 20:19, 21:12, Luk. 24:15-16). Å ena sidan betonas alltså att det inte rör sig om en ”gengångare” som flyter omkring utan substans, å andra sidan understryks att det inte helt enkelt är en död kropp som har vaknat till liv. Bibeln kan uppvisa flera exempel på återupplivande av döda människor, också i Gamla testamentet; Lasarus, uppväckt av Jesus (Joh. 11), är det mest bekanta exemplet. Jesus, hävdar dock apostlarna, lever för alltid, medan Lasarus dog (på nytt) som en vanlig människa. De menar alltså att Kristi uppståndelse är annorlunda.

Påsk i nutid
Gemensamma regler inom kristendomen för att bestämma vilken kalenderdag påskdagen infaller på anses av tradition ha uppstått vid det första konciliet i Nicaea, år 325. Regeln säger att påskdagen infaller den första söndagen efter den första ecklesiastiska fullmånen som infaller på eller efter 21 mars.
I Sverige har samma regler använts för att bestämma när påsken infaller sedan 1844. År 2011 infaller påskdagen den 24 april.
Av de beräkningsmodeller som finns för att ta fram påskdagens kalenderdatum för ett visst angivet år är sannolikt Gauss påskformel av matematikern Carl Friedrich Gauss (1777-1855) den mest kända. Enligt denna formel är tidigaste datum för påskdagen den 22 mars, och sista möjliga datum den 25 april. Senast påskdagen inföll 22 mars var 1818, och nästa gång blir 2285. Senast påskdagen inföll 25 april var 1943, och nästa gång blir 2038.

Historia
Våren är tiden för återfödelse. Detta firas i de flesta kulturer genom diverse fruktbarhetsritualer. Ägg symboliserar just återfödelse och fruktbarhet. Som sådan symbol har ägget använts i mer än 3000 år i Persien. I det traditionellt kristna Europa, finns också en annan förklaring till äggätandet vid påsk. Eftersom påsken markerar slutet på fastan och lanthöns börjar värpa vid denna tid och fortsätter värpa även när människor fastar, så finns det ovanligt mycket ägg över vid denna högtid. Att måla ägg har blivit en stor konstform i Ukraina och delar av Central- och Östeuropa. Traditionen härstammar från en gammal kristen sed. Det var vanligt att man gav bort ägg, ibland dekorerade eller med små inskrifter. Traditionen att skänka ägg lever kvar, men idag handlar det främst om godisfyllda pappägg. I vissa familjer anordnas små lekar där påskäggen göms och barnen får leta efter dem i tron om att påskharen gömt påskäggen. Myten om att det är påskharen som kommer med påskäggen har funnits i Tyskland sedan 1600-talets slut men anlände till Sverige först under slutet av 1800-talet.

                     

                                                                  

                                                       

 

Bilderna har tagits av Kai Wessberg.

Texten är hämtad från Wikipedia

 

Några ord om Fastan i kristen och judisk tradition
I all religion och mystik finns en särskild fascination för vissa siffror och tal. Sju är ett sådant tal (sju underverk, sju dödssynder, regnbågens sju färger o.s.v.) liksom 23. Vad gäller judendom och kristendom är 40 ett tal som har särskild betydelse. Som Inge Löfström skriver:

Man har alltid varit angelägen att anknyta tider och perioder inom det kristna livet till bibliska förebilder. Därvid gav man noga akt på paralleller i fråga om siffror och tal. Moses var på Sinai i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Elia vandrade genom öknen under lika lång tid på vägen till det heliga berget. Båda fastade som förberedelse till mötet med Gud. Fyrtio dagar regnade det före syndafloden. Fyrtio år varade Israels ökenvandring. Augustinus skrev att Jesus nedsteg i mänskligheten genom fyrtio släktled och att vi genom fyrtio dagars fasta skall uppstiga i honom.
Liksom mycket annat var det på kyrkomötet i Nicaeas år 325 som det beslöts att fastan inför påsk skulle vara i fyrtio dagar – med början på Askonsdagen. Dessförinnan hade fasta praktiserats före påsk, men ingen enhetlighet fanns inom kristenheten för hur lång den skulle vara.
I ett brev från biskopen i Lyon till biskopen i Rom i slutet av 100-talet nämns att fastan såg mycket olika ut. En del fastade bara en dag, vissa fastade i flera dagar. Några fastade i fyrtio timmar (den tid som Jesus skall ha legat i graven). Det fanns helt enkelt behov av ett centralt fattat beslut – och ett sådant kom år 325. Att det blev just fyrtio dagar anknyter till den tid som Jesus fastade i öknen och den tidrymden anknyter som nämns ovan till en mängd tillfällen i Bibeln som tagit just fyrtio dagar eller fyrtio år.
Dock, vilket kan vara viktigt att påpeka, så varar fastan inte fyrtio dagar i sträck. Söndagar är inte fastedagar så tiden från Askonsdagen till Påskdagen är alltså fyrtiosex dagar (fyrtio fastedagar + sex söndagar).

I kristen tradition är fredagen fastedag, eftersom Jesus korsfästes på en fredag. Enligt gammal tradition är också onsdagen fastedag, eftersom Jesus då förråddes av Judas Iskariot.
Påskfastan, kyrkoårets största fasta, inträffar som en förberedelsetid för påsk. I västkyrklig tradition börjar den på askonsdagen och sträcker sig 40 dagar - söndagar undantagna - till och med påskafton. Askonsdag och långfredag är de strängaste fastedagarna. Också perioden före jul är en fasteperiod och kallas i västkyrkan advent, som betyder ankomst, vilket syftar på Jesu ankomst.
Bland de ortodoxa kyrkorna lägger man fortfarande stor vikt vid fastedagarna.
Inom katolska kyrkan är varje fredag fastedag, då man främst förväntas avstå från kött.
Protestantiska kyrkor har tidigare inte lagt någon större vikt vid fasta, men i den anglikanska kyrkan utges varje år en särskilt fastebok av ärkebiskopen. Vissa frikyrkor betonar dock fastan som en möjlighet till koncentrerad bön. De ansluter dock sällan till de historiska fasteperioderna utan tiden är valfri.


Judendom
biblisk tid samlades stora skaror judiska trosbekännare i templet i Jerusalem. Översteprästen brukade i vanliga fall ha en gyllene skrud, men den här dagen var han klädd i en enkel linneklädnad. Inför Gud bekände han sina egna och folkets synder samt förrättade offer.
Efter att templet i Jerusalem förstörts firas försoningsdagen genom att fasta, be böner, samlas till gudstjänster och be sina medmänniskor om förlåtelse. Under djupt allvar tänker man tillbaka på det år som gått och vad man kan ha gjort för fel och misstag. Samtidigt lovar man Gud att försöka bli en bättre människa och att försöka leva som Gud har tänkt att människan bör leva.
Helgen börjar i synagogan kvällen innan med att man ber Kol Nidre, en bön om tillgift för de uppriktiga löften till Gud som man kommer att ge under året men inte lyckas hålla.
Under jom kippur förväntas man försonas med sina ovänner, bära vit skrud och kippa samt tända ljus för avlidna.
Under hela jom kippur avstår man från mat och dryck, när det åter är tillåtet att äta så serveras havregröt och Chimbubröd. Liksom under rosh hashana blåser man även i ett vädurhorn, en shofar, vilket skall väcka människorna till eftertanke.
Helgen avslutas med Neila, en bön om försoning.

Fastan i andra religioner.
Buddism Från klockan 12 varje dag till nästa dags morgonmål brukar munkarna fasta.
Hinduism Fastar inför högtiderna, till exempel Shivanatten. Heliga män mer än andra.
Islam Ramadan, den nionde månaden av det islamiska månåret, är fastemånaden.
Inte bindande för barn, sjuka, resande, gravida eller svaga. Man äter och dricker inte från gryning tills solen går ned.


Texterna om fastan är hämtade från Inge Löfström och från Wikipedia.


             

 

Ansvarig utgivare: Kyrkoherde Kai Wessberg
Foto: Kai Wessberg