Startsida
Aktuellt
Här når du oss
Everöds kyrka
Ö Sönnarslövs kyrka
Lyngsjö kyrka
Gudstjänster
Musik
Dop
Konfirmation
Vigsel
Barn
Kyrkogårdsförvaltning
Tisdagsträff
Torsdagscafé
Kyrkofullmäktige
Kyrkoråd
24 januari 2012
Everöds
sockenförening
Fornminne
och medeltid
Kyrkan
och prästerna
Lantbruk
o jordreform
Sockenstämma,
kommun
Föreningslivet
Industri
och näringsliv
Järnvägar,
transporter
Skola
och lärare
Min
uppväxt
Foto
|
|
Klicka på länken nedan
och du kommer att se våra kyrkor ur ett lite annorlunda
perspektiv
|
|

Nu finns det ett
tydligt önskemål från Everödsbygdens och Degeberga församlingar
att gå samman till en församling. Det finns visserligen ett riktmärke
att följa, men kvar finns att lösa de problem vi hittar på vägen.
Kan vi det, kan vi också glädjas över alla de lösningar vi
finner på vår vandring och då kan resan mot en sammanslagning bli
riktigt spännande.
|
|

Gunilla läser "Tomten" av Viktor
Rydberg
Personalen
önskar
Er alla en riktigt God och Välsignad jul!
|
Några bilder från friluftsgudstjänsten i
Maltesholms vackra park. Bilderna är tagna av Ann-Britt & Åke Nyholm

Gudstjänst vid Lyngsjö sjö Kristi himmelsfärds dag |

Konfirmander övar sjöräddning i Yngsjö |
|

Bild från Vattenriket
|
|
Församlingsbladet.
Under år 2011 kommer vart och ett av församlingsbladen att innehålla
ett kyrkoårsanknutet tema. Vi börjar med temat fastan, som inleds
med askonsdagen. Mer om fastan, en av de viktigare höjdpunkterna i
kristen tradition, kan du läsa om i det här numret av vårt församlingsblad.
Nummer två kommer till största delen att handla om påsken i
judisk och kristen tradition.
Tredje numret tar upp trefaldighetstemat, en period av växt och
mognad, precis som i naturen.
I nummer fyra sluts cirkeln, vi går ännu en gång in i advent - och
jultiden.
Livets hjul snurrar obevekligt vidare varv efter varv i en allt
snabbare och snabbare fart.
|
|

Fastlagsris Akrylmålningar gjorda av årets konfirmander
Glada musiker
|
Trefaldighetstiden
Denna
tid är kyrkoårets "vardag" Den liturgiska färgen är grön
- vardagsfärgen i kyrkans sammanhang men det är också växandets
färg.
Trefaldighetstiden
infaller under sommarhalvåret, grönskans, växandet och mognadens
tid. Detta är också det som texter och teman under denna del av
kyrkoåret handlar om - hur det egna livet med Gud behöver tid för
att växa och mogna.
Texter och teman handlar om dopet, om medmänniskan, om andlig
klarsyn och mycket mer. Hela ansatsen för denna kyrkoårstid är
just Gud som treenig.
Vad betyder det?
Ett sätt att närma sig en förklaring är att säga att Gud är både
En och Tre, samtidigt. Vi tror på en Gud, som är Fader, Son och
Helig Ande. En och Tre. En konstig tanke! Och det är bra! För vi
behöver påminnas om att Gud inte kan fångas in i våra sätt att
beskriva Gud. Och ändå behöver vi i församlingens mitt, träffas
för att dela tankar och erfarenhet av ett liv tillsammans med just
Gud.
Trefaldighetstiden inleds med Heliga Trefaldighets dag och avslutas
först i och med Domssöndagen, kyrkoårets sista helgdag. De olika
söndagarnas teman lyfter fram olika sidor i det kristna livet med händelser
ur Jesu liv som exempel.
Heliga Trefaldighets dag
På
Heliga trefaldighets dag firas Treenigheten. Fram till denna dag har
kyrkan firat tre stora högtider: jul (Faderns inkarnation), påsk
(Sonens uppståndelse) och pingst (Anden som gav kraft åt lärjungarna).
Fadern, Sonen och Anden ingår i den heliga/himmelska Treenigheten.
Den
äldsta symbolen för treenigheten är Handen (Gud), Lammet
(Kristus) och Duvan (Anden). Det finns också en jordisk treenighet:
Josef, Maria och Jesusbarnet . I Gamla testamentet består
treenigheten av de tre män som besökte Abraham (1 Mos 18). Heliga
trefaldighets dag följs av en rad trefaldighetsdagar, som har olika
gudstjänstteman.
Johannes Döparens dag, "Midsommardagen"
I
den svenska traditionen kom Johannes Döparens dag att sammanfalla
med Midsommardagen. Enligt Johannes döparen var Jesus "Guds
lamm" som offrades för att människorna skulle få syndernas förlåtelse.
I kyrkan är lammet denna dag symbol för både frälsningen samt
djuren och naturen.
På 1700-talet var midsommardagen en dag då man strödde blommor på
gravarna. Det har också funnits en tradition att gå ut och fiska på
midsommardagen, årets första metaredag. En annan sed var att
plocka en midsommarbukett med vissa sorters blommor i ett visst
antal för att kunna se med vem man skulle gifta sig.
Apostladagen
Ursprungligen
firades denna dag till apostlarna Paulus och Petrus minne. Temat
lyfter fram det kristna lärjungaskapet i apostlarnas efterföljd,
att vi som lever idag står i samma tradition som de första lärjungarna
gjorde och har samma ansvar och uppgifter som de.
Kristi
förklaringsdag
Är
en härlighetsdag, då Kristus som konung står i centrum. Texterna
berättar om hur Jesus på förklaringsberget förvandlades i lärjungarnas
åsyn och Guds härlighet blev synlig i honom.
Den
helige Mikaels dag
Firas med "Änglarna"
som tema. Gudstjänsten med dess nattvard är vårt sätt att delta
i den himmelska gudstjänsten. Änglarna och människor av alla
generationer är närvarande inför Guds ansikte. Som en bild för
detta är altarringen framme i kyrkan endast halv - den fortsätter
symboliskt sett på andra sidan, i himlen.
Tacksägelsedagen
Tacksamhet
till Gud är en form av tillbedjan, därför är dagens tema temat
lovsång. Det finns oändligt många ämnen för tacksamhet och lovsång
för en människa, detta riktas till Gud. Tacksamheten över årets
skörd är också något som kommer fram som en del av temat.
|
|
Påsken
i judendomen
Påsk är en viktig årlig återkommande högtid
under det kristna
kyrkoåret.
Påsken är till sin natur, både genom händelser och tidpunkten när
den infaller, kopplad till en viktig judisk
högtid pesach
(hebreiska:
"פֶּסַח"), vilket
betyder "passera" eller "gå förbi", men som
ibland även benämns som den judiska påsken.
Högtiden hålls som en hågkomst över uttåget
ur Egypten (ca 1500-talet
f.Kr.), den natt då påsklammet slaktades och dödsängeln
skonade Israels folk. Ända fram till templets fall år 70
e.Kr. slaktade man lamm i Jerusalems
tempel, och dessa åts under en nattlig måltid. Idag har
dock påsklammet ersatts med den så kallade seder-måltiden,
där de olika rätterna har symbolisk betydelse och där den yngste
sonen ställer frågor om högtiden som fadern besvarar.
Påsken
i kristendomen
Inom
kristendomen firas påsken till minne av Jesus
från Nasarets död och uppståndelse,
samt hans tal, ett firande som utsträckes till en hel vecka, den så
kallade stilla
veckan vilken börjar med palmsöndagen,
med dymmelonsdagen,
skärtorsdagen
och långfredagen
som hållpunkter, tills att den avslutas med påskdagen.
Den viktigaste gudstjänsten
är av tradition påsknattens,
då också dop
eller doplöftesförnyelse kan äga rum; den har återinförts i den
Romersk-katolska kyrkan och i många andra kyrkor
under 1900-talet.
Gudstjänsterna under påsken innehåller det liturgiska
firandet av den kristna övertygelsen att den historiska gestalten
Jesus från Nasaret är identisk med Jesus
Kristus, mänsklighetens frälsare som efter döden på
korset uppstått från de döda. Denna övertygelse är en gemensam
och grundläggande bas i trossystemet för de rörelser som bekänner
sig till Kristus och till kristendomen.
Jesu uppståndelse
Centrum i tron, och för den absoluta majoriteten av alla troende kristna,
en vital händelse som, enligt Nya
Testamentet, ägde rum på påskdagens
morgon; sannolikt runt år 30.
Uppståndelsen omges av många frågor. I sig själv beskrivs den
ingenstans i Nya
testamentet; det finns inga vittnen till uppståndelsen
(uppståndelseberättelserna finns i Matt.
28; Mark.
16; Luk.
24; Joh.
20-21; Apg.
1:1-11; samt 1
Kor. 15:3-8). I Matteusevangeliet skildras öppnandet av
graven på ett dramatiskt vis, men Kristus verkar redan vara uppstånden.
Vad som däremot omnämns är den tomma graven, och det sägs också
att de som låg bakom Jesu avrättning lät sprida ut ett rykte om
att hans lärjungar hade stulit kroppen (Matt. 28:11-15). Detta kan
betraktas som ett indirekt bevis för att graven faktiskt var tom. I
och med korsfästelsen och gravläggningen lämnar vi dock det smala
spår som den historiska forskningen har kunnat röja.
Markusevangeliet, som är det äldsta, slutar abrupt med att
kvinnorna flyr från den tomma graven i skräck, utan att förstå
(det därpå följande stycket är ett något senare tillägg).
Enligt evangelierna och epistlarna lär Jesus sedan ha visat sig för
ett ganska stort antal människor, av vilka de flesta var tidigare lärjungar.
Uppståndelsen faller alltså helt inom trons område och det följande
är en kort redogörelse för Kristi uppståndelses betydelse och
innebörd i den kristna tron.
Aposteln
Paulus
Det är Paulus
som först talar om den uppståndne Kristus (breven skrevs före
evangelierna). Han nämner inte den tomma graven, och hans
infallsvinkel förefaller mera renodlat andlig. Evangelierna
beskriver en gestalt av ”kött och ben” (Luk. 24:39) som själv
ber om något att äta (och äter det) och som Thomas
kan vidröra (Joh. 20:27, Luk. 24:41-43), men ändå inte verkar
vara underkastad naturlagarna. Motsättningen mellan Paulus Uppståndne
och evangeliernas är emellertid skenbar. Paulus understryker klart
och tydligt att den uppståndne Kristus har blivit mött och sedd av
en mängd personer, av vilka de flesta fortfarande var vid liv och
kunde tillfrågas när han skrev det (1 Kor. 15:6); och
evangeliernas Uppståndne kommer och går på ett oförklarligt vis,
känns igen eller förefaller okänd, rör sig efter andra lagar (jmfr
Joh. 20:19, 21:12, Luk. 24:15-16). Å ena sidan betonas alltså att
det inte rör sig om en ”gengångare” som flyter omkring utan
substans, å andra sidan understryks att det inte helt enkelt är en
död kropp som har vaknat till liv. Bibeln kan uppvisa flera exempel
på återupplivande av döda människor, också i Gamla testamentet;
Lasarus,
uppväckt av Jesus (Joh. 11), är det mest bekanta exemplet. Jesus,
hävdar dock apostlarna, lever för alltid, medan Lasarus dog (på
nytt) som en vanlig människa. De menar alltså att Kristi uppståndelse
är annorlunda.
Påsk i nutid
Gemensamma regler inom kristendomen för att bestämma
vilken kalenderdag påskdagen
infaller på anses av tradition ha uppstått vid det första
konciliet i Nicaea, år 325. Regeln säger att påskdagen
infaller den första söndagen efter den första ecklesiastiska fullmånen
som infaller på eller efter 21 mars.
I Sverige
har samma regler använts för att bestämma när påsken infaller
sedan 1844. År 2011 infaller påskdagen den 24 april.
Av de beräkningsmodeller som finns för att ta fram påskdagens
kalenderdatum för ett visst angivet år är sannolikt Gauss påskformel
av matematikern Carl
Friedrich Gauss (1777-1855) den mest kända. Enligt denna
formel är tidigaste datum för påskdagen den 22
mars, och sista möjliga datum den 25
april. Senast påskdagen inföll 22 mars var 1818, och nästa
gång blir 2285. Senast påskdagen inföll 25 april var 1943, och nästa
gång blir 2038.
Historia
Våren är tiden för återfödelse. Detta firas i de flesta
kulturer genom diverse fruktbarhetsritualer. Ägg symboliserar just
återfödelse och fruktbarhet. Som sådan symbol har ägget använts
i mer än 3000 år i Persien. I det traditionellt kristna Europa,
finns också en annan förklaring till äggätandet vid påsk.
Eftersom påsken markerar slutet på fastan och lanthöns börjar värpa
vid denna tid och fortsätter värpa även när människor fastar, så
finns det ovanligt mycket ägg över vid denna högtid. Att måla ägg
har blivit en stor konstform i Ukraina
och delar av Central-
och Östeuropa.
Traditionen härstammar från en gammal kristen sed.
Det var vanligt att man gav bort ägg, ibland dekorerade eller med
små inskrifter. Traditionen att skänka ägg lever kvar, men idag
handlar det främst om godisfyllda pappägg. I vissa familjer
anordnas små lekar där påskäggen göms och barnen får leta
efter dem i tron om att påskharen
gömt påskäggen. Myten om att det är påskharen som kommer med påskäggen
har funnits i Tyskland sedan 1600-talets
slut men anlände till Sverige först under slutet av 1800-talet.

Bilderna har tagits av Kai
Wessberg.
Texten är hämtad från Wikipedia |
Några
ord om Fastan i kristen och judisk tradition
I all religion och mystik finns en särskild fascination för vissa
siffror och tal. Sju
är ett sådant tal (sju underverk, sju dödssynder, regnbågens sju
färger o.s.v.) liksom 23.
Vad gäller judendom och kristendom är 40 ett tal som har särskild
betydelse. Som Inge Löfström skriver:
Man har alltid varit angelägen att anknyta tider och perioder inom
det kristna livet till bibliska förebilder. Därvid gav man noga
akt på paralleller i fråga om siffror och tal. Moses
var på Sinai i fyrtio
dagar och fyrtio nätter. Elia
vandrade genom öknen under lika lång tid på vägen
till det heliga berget. Båda fastade som förberedelse till mötet
med Gud. Fyrtio
dagar regnade det före syndafloden.
Fyrtio år varade Israels
ökenvandring. Augustinus
skrev att Jesus nedsteg i mänskligheten genom fyrtio släktled och
att vi genom fyrtio dagars fasta skall uppstiga i honom.
Liksom mycket
annat var det på kyrkomötet
i Nicaeas år 325 som det beslöts att fastan inför påsk
skulle vara i fyrtio dagar – med början på Askonsdagen.
Dessförinnan hade fasta
praktiserats före påsk, men ingen enhetlighet fanns inom
kristenheten för hur lång den skulle vara.
I ett brev från biskopen i Lyon till biskopen i Rom i slutet av
100-talet nämns att fastan såg mycket olika ut. En del fastade
bara en dag, vissa fastade i flera dagar. Några fastade i fyrtio
timmar (den tid som Jesus skall ha legat i graven). Det fanns helt
enkelt behov av ett centralt fattat beslut – och ett sådant kom
år 325. Att det blev just fyrtio dagar anknyter till den tid som Jesus
fastade i öknen och den tidrymden anknyter som nämns
ovan till en mängd tillfällen i Bibeln som tagit just fyrtio dagar
eller fyrtio år.
Dock, vilket kan vara viktigt att påpeka, så varar
fastan inte fyrtio dagar i sträck. Söndagar är inte
fastedagar så tiden från Askonsdagen till Påskdagen är alltså
fyrtiosex dagar (fyrtio fastedagar + sex söndagar).
I
kristen tradition
är fredagen
fastedag, eftersom Jesus
korsfästes
på en fredag. Enligt gammal tradition är också onsdagen
fastedag, eftersom Jesus då förråddes av Judas
Iskariot.
Påskfastan,
kyrkoårets
största fasta, inträffar som en förberedelsetid för påsk.
I västkyrklig
tradition
börjar den på askonsdagen
och sträcker sig 40 dagar - söndagar
undantagna - till och med påskafton.
Askonsdag och långfredag
är de strängaste fastedagarna. Också perioden före jul
är en fasteperiod och kallas i västkyrkan advent,
som betyder ankomst, vilket syftar på Jesu
ankomst.
Bland de ortodoxa
kyrkorna lägger man fortfarande stor vikt vid
fastedagarna.
Inom katolska
kyrkan är varje fredag fastedag, då man främst förväntas
avstå från kött.
Protestantiska
kyrkor har tidigare inte lagt någon större vikt vid fasta, men i
den anglikanska kyrkan utges varje år en särskilt fastebok av ärkebiskopen.
Vissa frikyrkor betonar dock fastan som en möjlighet till
koncentrerad bön. De ansluter dock sällan till de historiska
fasteperioderna utan tiden är valfri.
Judendom
På
biblisk
tid samlades stora skaror judiska trosbekännare i templet
i Jerusalem. Översteprästen
brukade i vanliga fall ha en gyllene skrud, men den här dagen var
han klädd i en enkel linneklädnad. Inför Gud
bekände han sina egna och folkets synder samt förrättade offer.
Efter att templet i Jerusalem förstörts firas försoningsdagen
genom att fasta,
be böner,
samlas till gudstjänster
och be sina medmänniskor om förlåtelse. Under djupt allvar tänker
man tillbaka på det år som gått och vad man kan ha gjort för fel
och misstag. Samtidigt lovar man Gud att försöka bli en bättre människa
och att försöka leva som Gud har tänkt att människan bör leva.
Helgen börjar i synagogan kvällen innan med att man ber Kol
Nidre, en bön om tillgift för de uppriktiga löften
till Gud som man kommer att ge under året men inte lyckas hålla.
Under jom kippur förväntas man försonas med sina ovänner, bära
vit skrud och kippa
samt tända ljus för avlidna.
Under hela jom kippur avstår man från mat och dryck, när det åter
är tillåtet att äta så serveras havregröt och Chimbubröd.
Liksom under rosh
hashana blåser man även i ett vädurhorn, en shofar,
vilket skall väcka människorna till eftertanke.
Helgen avslutas med Neila,
en bön om försoning.
Fastan
i andra religioner.
Buddism Från
klockan 12 varje dag till nästa dags morgonmål brukar munkarna
fasta.
Hinduism Fastar inför högtiderna, till exempel Shivanatten.
Heliga män mer än andra.
Islam Ramadan, den nionde månaden av det islamiska månåret,
är fastemånaden.
Inte bindande för barn, sjuka, resande, gravida eller svaga. Man äter
och dricker inte från gryning tills solen går ned.
Texterna
om fastan är hämtade från Inge Löfström och från Wikipedia.
|
Ansvarig
utgivare: Kyrkoherde
Kai Wessberg
Foto: Kai Wessberg
|
|